I helgen var jag på Efterfesten på Ängsbacka kursgård och jag var glad att ingen hemifrån såg när jag dansade Bollywood-dans. Vet ni inte vad det är? Det visste inte jag heller kan man säga. Indisk musik, helcrazy dans men kul var det… fast jag var väl typ två steg efter hela tiden.
Om någon undrar hur det går på mansfronten kan jag bara säga att det har varit helt dött och speciellt efter att jag försökt inleda ett samtal med en intressant man genom att fråga: Hur lång tid tar det att gå till konserten? (Tja, vi skulle gå vid 22 och den skulle börja vid 23, så det kunde jag väl räknat ut i mitt lilla huvud själv). Men nejdå, ställ intelligenta och intressanta frågor bara… Herrejösses, kunde jag inte bara hållit tyst för en gång skull… Man måste ju inte bli idiotförklarad direkt. Okey, då återstod bara kroppsspråket… Men nu infann blygheten sig och jag var som en 15-årig skolflicka igen. Jag vågade inte titta på honom än mindre ge honom flirtiga ögonkast så när han tittade på mig så tittade jag bort. Bättre sätt finns väl att få en man intresserad kanske. Kan man bara säga: Kan jag få en kram?
Förhoppningsvis kommer jag att träffa en viss “handy man” senare i veckan. Ja, den förförda hantverkaren som visade sig vara guds gåva till kvinnan med sitt handlag…
Hallo…
Ja, ibland är det inte lätt att ligga på topp, tur att det finns händiga karlar tillgängliga.
Kanske tur att det finns en viss blyghet kvar, vad händer annars om den försvinner….